1718--93 Swedish painter and pastellist, active in Germany and France. He trained with Lars Ehrenbill (1697-1747), a draughtsman employed by the Admiralty in Malmö, and in Stockholm under Georg Engelhardt Schräder (1684-1750), a portrait painter working in the tradition of Hyacinthe Rigaud and Nicolas de Largillierre. In 1741 Roslin moved to Göteborg, but the following year he returned to Malmö, where he executed devotional works for the parish church of Hasslöv, Halland, and began establishing himself as a portrait painter.   Related Paintings of Alexander Roslin :. | katarina den stora | alexis piron | Portrait of Baron Thure Leonard Klinckowstrom | Portrait of Count Chernyshev | Portrait of Hedwig Elizabeth Charlotte of Holstein-Gottorp |
Related Artists:
Makovsky, Vladimir
Russian, 1846-1920 Painter, brother of Konstantin Makovsky. He studied at the Moscow School of Painting, Sculpture and Architecture from 1861 to 1866 under Sergey Zaryanko and other artists. From 1872 Makovsky was a member of the WANDERERS (Peredvizhniki). In his early pictures, Makovsky usually portrayed contemporary manners and morals in a spirit of gentle irony, as in the Lovers of Nightingales (1872-3; Moscow, Tret'yakov Gal.). Such works reveal Makovsky's skill in defining precisely and carefully the role of each figure in the scene. In the mid-1870s Makovksy began to concentrate on the central theme of most of his subsequent work: the glaring social contrasts of Russian life.
Ludovic Piette
French Painter, 1826-1878.French painter. He studied at the Ecole des Beaux-Arts in Paris during the 1850s under Isidore Pils and Thomas Couture. He attended classes at the Acad?mie Suisse and made his Salon d?but in 1857 with The Scorpion Broom (ex-Mus. B.-A., Rouen). His early works were often based on literary sources and include The Phantoms (exh. Salon 1859) and The Witches Appearing to Macbeth (exh. Salon 1861). Piette only exhibited at the Salon on two further occasions (1872 and 1876), preferring instead to sell his work at auction in the H?tel Drouot. In the early 1860s he abandoned literary subjects in favour of working directly from nature, a shift that probably relates to his developing friendship with Camille Pissarro. This association is first documented by Pissarros portrait of Piette in his Studio (1861; Dr and Mrs Jordan H. Trafimow priv. col.) and an important correspondence between the two artists from 1863 to 1877 survives. Piette portrayed Pissarro painting out of doors (c. 1870; priv. col., see Pissarro, exh. cat., ACGB, 1980, no. 322).
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.